fredag 25 maj 2018

Fem frågor du gärna får ställa till en naturalist

Med anledning av att Nöjesguiden har publicerat Amra Bajrics passivt aggressiva text om fem frågor du inte ska ställa till en muslim under ramadan, tänkte jag berätta lite om naturalismen.

Men först vill jag kommentera Bajrics frågor i korthet. Under ramadan fastar vissa muslimer medan solen är framme, och äter nattetid, vilket tydligen väcker en del frågor. Dessa tas upp:
Frågan om varför man ser fram emot ramadan besvaras med motfrågan om varför andra ser fram emot julen, och med tillägget att fastan är ett sätt att lära sig att uppskatta det man har. 
Frågan om vad som händer om en muslim råkar äta under fastan besvaras efter lite piruetter: Inget. 
Om fastans obligatorium svaras att det är frivilligt att delta*, men obligatoriskt att avstå för t.ex. barn, sjuka eller gravida. 
På frågan om det är svårt att fasta i Sverige då sommardagarna är långa här föreslås att följa solens timmar i t.ex. Mekka som svar. 
Och slutligen, frågan om hur man faktiskt lever i förhållande till hur man som muslim påbjuds att leva är svaret: Sköt dig själv.
Anledningen till att det över huvudet taget ställs frågor till muslimer om ramadan, är att folk är bekanta med religionen islam och fenomenet ramadan. Trots att antalet anhängare är få - endast drygt etthundratusen i Sverige enligt Wikipedia** - så finns ett allmänintresse för deras tro.


Naturalismen är en betydligt mer utbredd livsåskådning i Sverige än islam. Den åtnjuter dock inte samma allmänintresse, förmodligen på grund av att den inte är lika exotisk. Det är kanske därför vi naturalister inte är alls lika trötta på att svara på frågor, utan snarare är stolta över att få chansen. Här är fem frågor du gärna får ställa till en naturalist:

1. Hur är det att inte tro på något?
Jag vet inte. Men det är befriande att inte behöva tro på imaginära väsen som t.ex. Jahve eller Allah.
2. Vad är meningen med livet för er?
Generellt sett har vi utvecklats till att vilja äta, överleva och reproducera oss. Men med den extra tid vi erhållit tack vare vetenskapen, kan man lägga till konst, kultur, familj och glädjen i att vara vänlig mot en medmänniska.
3. Vad händer när ni dör?
Att vara död är att inte vara medveten. Skillnaden handlar inte om vad som händer, utan insikten om att man faktiskt ska dö, i ordets rätta bemärkelse.
4. Varifrån kommer er moral?
Både gudstroende och naturalister får sin moral från att analysera konsekvenser av handlingar och från moralfilosofiska resonemang. Skillnaden är att vi inte påstår att vi får det från något övernaturligt väsen eller någon religiös skrift.
5. Varför firar ni jul?
För att vi gillar att fira tillsammans med dem vi tycker om, för att vi gillar att vara lediga, eller för att vi hedrar vår kultur.
Naturalister får sällan frågan om varför vi inte lever som vi lär, eftersom vi gärna lever som vi lär. För oss är inte reformation ett hot, utan processen som gör oss till det vi idag är.

*) Inom islam är fastan frivillig under ramadan. Endast fundamentalister kräver fasta och endast fundamentalister kräver att kvinnor ska skyla sig med t.ex. slöja.

**) Läst 2018-05-25. Jag har tidigare föreslagit nyare undersökningar som skriver upp den siffran till omkring fyrahundratusen, vilket inte accepterats vid peer review. Därför accepterar jag antalet som anges, under misstanken att det är aningen för lågt.

söndag 20 maj 2018

Kent Hovind har fått nytt liv

Dr. Kent Hovind försvann från mediabruset i samband med att han dömdes till fängelse för skattebrott år 2006. Sedan dess har hans son Eric Hovind burit fanan, inte minst genom Creation Minute.

Creation Minute är en serie om åtta videofilmer på en minut vardera där Eric Hovind förklarar hur vi vet att vetenskapen har fel om vårt ursprung. Det hela bygger på Kent Hovinds argumentation, fast presenterat utan den karisma som Kent trots allt har.

Kents viktigaste argument i debatt tar spjärn i okunskap. Han ritar en cirkel som representerar allt man kan veta, och frågar sin motpart - en vetenskapsman - hur mycket han anser sig veta. Denna markerar en anmärkningsvärt liten del, och erkänner således att det finns mycket han inte vet (vilket är typiskt män av vetenskapen).


Slutsatsen är att eftersom det finns så mycket vi inte vet, så finns det gott om utrymme för Gud att existera, trots att inget av det vi vet nu tyder på det. Vi vet ju så lite! Detta resonemang har fått stor spridning efter att det plockats upp av en ung pastor som presenterat idéerna, dess brister till trots, som sina egna.

Utan hänsyn till applåderna, okunskap pekar inte ut något specifikt övernaturligt väsen, utan ska snarare betraktas som ett vitt papper där möjligheterna är öppna. Det finns ingen logisk väg från "jag vet inte" till "alltså Gud". Och apropå logik, så är fortfarande magiska väsen som antas stå över logikens lagar osannolika.

Podcasten Konflikt avsnitt 6/10

I avsnitt 6 diskuterar vi synen på medicin och alternativmedicin, samt uppmärksammar Vetenskap och Folkbildnings utmärkelse Årets folkbildare. Lyssna här, mycket nöje!

söndag 13 maj 2018

Podcasten Konflikt avsnitt 5/10

I avsnitt 5 av podcasten Konflikt om debattklimat och god ton hettar det till rejält i panelen. Lyssna här, mycket nöje!

torsdag 10 maj 2018

Har våldtäkterna ökat?

I Sverige anser vi att våldtäkt beror på fattigdom och otrygghet. Ett samhälle med en feministisk regering är inte nödvändigtvis bättre än ett primitivt klansamhälle eller ett misogynt samhälle - det är socioekonomiska faktorer som förklarar våldtäkt. Senast 6/5 meddelade statsminister Stefan Löfven att anställningstryggheten en faktor i Agendas partiledardebatt, och Stockholms universitet har undersökt frågan. Jerzy Sarnecki säger, med ett försiktigt avslut (mina emfaseringar och min rättstavning):
Skillnader i brottslighet mellan invandrare och svenskar beror inte på kulturfaktorer, utan på de förhållanden under vilka man växer upp och det är ett mycket välkänt fenomen, men det har aldrig tillämpats på frågan om invandrare och brott.
Dagens Nyheter ger "fakta i frågan" om varför våldtäktsanmälningarna har ökat i Sverige bakom betalvägg, men de har en video med någon Jehovas Vittnen-typ med övergripande information, som vem som helst kan se. Ökningen beror på en följd av att definitionen av våldtäkt har ändrats. Det beror inte på att våldtäkterna har ökat, eftersom färre läggs in för vård på grund av våldtäkt, och det beror inte på invandring eftersom andelen utrikesfödda har ökat mindre än antalet anmälda våldtäkter - sjukvårdens inläggningsbenägenhet okommenterad.

Jag vill inte ta ställning till vem som utför våldtäkter i Sverige eftersom jag har fullt förtroende för att de som behöver veta vet, men anledningen till att det påpekas att invandrare inte orsakar våldtäkter, beror på att det är det som är videons primära budskap, inte att Jehovas Vittnen-killen egentligen vet. Men eftersom jag vill argumentera för att han egentligen inte vet, inte att invandrare begår fler våldtäkter än svenskar, så accepterar jag hans slutsats utan att acceptera hur han kom fram till den. Den som vill undersöka frågan på egen hand bör vända sig till Brottsförebyggande Rådet (BRÅ) som är ett slags SCB för kriminalitet.

Om en grupp djur upplever sporadisk åtgång av en viss föda, och i samband med att andra djur intar samma boplats så ökar åtgången av födan markant, så kan det naturligtvis bero på att de nya djuren äter födan i fråga oftare. Makaker som äter frukt kan inte konstatera att krabbmakaker inte äter krabbor på grund av att det försvinner fler krabbor än det anländer krabbmakaker. "Fakta i frågan" borde egentligen kallas för "irrelevant fakta", även om det stämmer att invandrare inte begår fler våldtäkter än sverigefödda, vilket jag inte vet något om - nya siffror från BRÅ lär vara på gång för den som behöver veta.

söndag 6 maj 2018

Svenska köttbullar?

Man kan räkna med att rätter alltid över tid spridits över länder och utvecklats med tiden, så även köttbullar. Men så som vi känner dem idag, är det från vår nuvarande kunskap kan man förmodligen betrakta det som en svensk rätt. För även om vi inte känner till alla rätters exakta ursprung, har den funnits och utvecklats här under så pass lång tid att den snarare är att betrakta som en rätt som vi har exporterat, inte importerat. Men en svensk myndighet meddelar genom en officiell kommunikationskanal att kung Karl XII importerat receptet från Turkiet, med kommentaren "låt oss hålla oss till fakta".

Detta säger man inte för att man gjort nya upptäckter som tyder på att detta skulle vara sant och man hänvisar inte till att man skulle ha några skäl att själva tro att detta skulle vara sant. Nej, detta är signalpolitik. Svenskar älskar tacos, och man skulle kunna påpeka att det är en svensk variant på en mexikansk rätt. Det skulle säkert glädja många mexikaner att veta att vi älskar tacos i Sverige, och det skulle kanske även bilda en och annan ungdom som funderat på rättens ursprung, trots att de flesta redan har koll på läget. Och framför allt har det inte utvecklats någon kollektiv identitet kring att tacos skulle vara svenskt, endast att det är svenskt att äta tacos.

Min gissning är att vi är lite rädda för nationalism, och att den skulle komma från en gemensam identitet och en gemensam kultur, och det finns till och med historiker som hävdar att Sverige inte har någon kultur. Allt kommer utifrån, inget har uppstått här - vi är inte mer ett med svenskar än vi är ett med människor över lag. Det är en fin tanke, men den gemenskapen behöver utplåna den nationella identiteten för att etableras. Svenska institutets utsaga om köttbullar handlar inte om att utbilda i alternativa fakta, utan om en medmänsklighet som felaktigt antas behöva alternativa fakta, eftersom man både kan vara världsmedborgare och ha en nationell identitet.

Verklighetsuppfattning: "Tala med stolthet om folkkyrkan"

Biskop Sören Dalevi skriver en intressant text i Kyrkans tidning som vädjar till en modernisering av hela församlingen, från att vara just en församling till att vara en god samhällskraft. Det var framför allt Dalevis inledning som fick mig att lyfta på ögonbrynen:
Han hette Fred, var forskare i religionsvetenskap från Uganda, och jag stötte på honom när han gjorde sin intervjuforskning om sekularisering. Han hade hört att Sverige var världens mest sekulariserade land. Det var därför han hade kommit hit. 
Några månader senare återvände Fred till Uganda, och han skrev sin artikel. Men den handlade inte om det han först hade trott. Tvärtom handlade artikeln om världens mest kristna land: Sverige.
Fred förstår Sverige på ett sätt som ytterst få svenskar, men har Fred rätt? Ja, kristendomen är djupt rotad i Sverige och vi gillar organiserad religion mer än vi gillar religion i allmänhet, och definitivt mer än vi tror på den. De flesta bryr sig inte om att Svenska kyrkan har samhälleliga privilegier som andra livsåskådningsförbund saknar, att troende har privilegier som ateister saknar, och många som själva inte delar kyrkans tro eller värderingar, betalar ändå gladeligen hutlöst mycket pengar i medlemsavgift. Är det detta Fred har noterat? Det är åtminstone inte vad Dalevi lyfter fram.
Han lyfte fram den svenska socialtjänstlagen, och visst fick jag erkänna att den är ett evangelium i sig.
Den antas såklart inte vara ett resultat av humanism, utan av kristendom.
Systembolaget, visst är det en kristlig tanke att folk inte ska supa skallen av sig?
Spritmonopolet är också Gud. Och utbildningssystemet. Och sjukvården. Och föräldraledigheten. Inget beror på humanismen, allt beror på kristendomen. Eller naturligtvis inte precis allt, jag förmodar att Sören Dalevi inte anser att varken kyrka eller religion har något att göra med de som flydde från religiöst förtryck i Sverige på 1800-talet att göra.

I den verkliga världen har den lilla humanism som faktiskt finns inom kristendomen varit svår att banka in i den, och det har gjorts av yttre krafter, inte minst av humanister.

Podcasten Konflikt avsnitt 4/10

I avsnitt 4 av podcasten konflikt ger vi vår syn på kollektivism och individualism. Lyssna här, mycket nöje!

söndag 29 april 2018

Podcasten Konflikt avsnitt 3/10

Podcasten Konflikt syftar till att avhandla samhällsfrågor från två vitt skilda utgångspunkter. I avsnitt tre diskuteras medias och alternativmedias olika trovärdighet och roller. Lyssna här, mycket nöje!

lördag 28 april 2018

Mormonerna kommunicerar Guds plan

I en reklamfilm för mormonismen deklarerar organisationen sin förmodade unika kännedom om Guds plan för vår lycka, naturligtvis utan att redovisa sin metod. I detta läger bleknar frågan om hur man vet något bredvid frågan om vad man vet. Filmens speaker säger, fritt översatt:

Alla är rädda, rädda för mörkret, rädsla för ensamhet, rädsla för betydelselöshet. Vi tenderar att vara rädda för det okända, och döden är något av det mest okända. Döden kan orsaka ängslan och kan framstå som det dystra slutet, så låt oss upplysa om döden! Döden är en del av Guds plan! Först levde vi som andar med Gud. Sen föddes vi i en fysisk kropp på jorden. När vi sedan dör, lever vår ande vidare, och återförenas med våra avlidna vänner och släktingar. 
En av Guds mest spektakulära idéer är att vår ande ska förenas med vår fysiska kropp! En återuppstånden, perfekt kropp! Du kanske funderar hur detta är möjligt? Det beror på att Jesus har återuppstått, vilket betyder att alla kan återuppstå efter sin död, så att vi för alltid kan leva med Gud och dem vi gillar. Allt är en del av Guds stora plan.
Va? Håller mormonismen, såsom den presenteras här? Är verkligen rädsla det enda alternativet till deras specifika vidskepelse? Är verkligen döden ett dystert slut? På vilken grund opponerar man sig? Om Gud finns, behöver han verkligen då ge oss ett tillfälligt fysiskt liv för att vi ska uppskatta evigheten med honom utan att tröttna? Har vi verkligen levt som andar innan vi föddes? Var inte det i så fall bra nog? Har verkligen Jesus återuppstått, och om så, hur vet vi att han inte var ett unikt fall? Behöver vi vår kropp för att leva, eller kan vi rädda planeten jorden från vårt överutnyttjande genom att begå kollektivt självmord?

Och vidare, efter flera miljoner år som ande i evigheten efter vår fysiska död, kommer vi inte tröttna på oss själva? Varför försörjer kroppen en energikonsumerande hjärna, när man förmodar att vara självmedveten även utan den? Därefter kan den som tror att ondska beror på människans fria vilja fundera på om detta även gäller i himlen, och i så fall, huruvida evigheten spenderas med eller utan ondska? Och fri vilja? Men jag förmodar att reklamfilmen vänder sig till den som är rädd, inte den som är öppensinnad.

fredag 27 april 2018

Guds sista utpost

Förr hade Gud en fenomenal meritlista. I brist på kunskap om tings verkliga ursprung antogs Gud ha skapat både det ena och det andra - människan, jorden och Universum. Jag tror att de flesta som betraktar sig som gudstroende egentligen inte tror att Gud finns, hoppas att Gud finns (vilket kan vara nog så märkligt) - ordet "tro" betyder något annat i religiösa sammanhang. Men bland de som verkligen tror att Gud finns, förekommer det att man placerat ut små ansvarsområden åt honom. Man kan t.ex. acceptera att hjärnan, ögat och människan självt har ett naturligt ursprung genom evolution, men kan samtidigt hävda att moralen eller kärleken är produkter av Gud.

Bland de lite mer sofistikerade gudstroende är Gud 100% utom vår räckhåll. Han har aldrig haft något att göra med varken Universums existens eller moralen. Hur skulle han kunna ha haft det? Gud existerar endast bortom vår verklighet, på en plats där han kan se oss men vi inte kan se honom. Denna gud är en onödig gud, utan ansvar för tings varande och utan förmåga att höra bön eller ge sig till känna. Men han finns.

Skrapar man lite på ytan spricker dock fasaden. Då antas Gud interagera med den naturliga världen genom känslan av sin egen närvaro, på ett sådant sätt att det undgår vetenskapen men är märkbart och trovärdigt för den gudstroende. Varför vill en skeptiker tro på det övernaturliga? Det förstår man när man betraktar alternativet.

Idag när naturvetenskapen erhållit en högre trovärdighet än mirakelmäns grundlösa utsagor, hur spektakulära de än må vara, är gudstroende förföljda kravet att antingen låta sin tro vara personlig eller av kravet att kunna redogöra för dess grunder, vilket naturligtvis inte går - då vore inte tron religiös utan rationell. Då vore trons grunder tillgängliga för mig eller vem annan som helst att studera, vilket naturligtvis är förödande för den som försöker kombinera sin tro med sin (påstådda) skepticism.

För vad är egentligen skillnaden mellan en existerande gud och en icke-existerande gud, om den gud som antas existera endast går att finna utanför vårt universum, inte har haft något inflytande över vår tillvaro, inte kan ingripa och som inte kan märkas av den öppensinnade? Det är själva definitionen av icke-existens. Och om något annat hävdas, är det inte längre en fråga om religion utan om vetenskap.

söndag 22 april 2018

Podcasten Konflikt avsnitt 2/10

I det andra avsnittet av podcasten Konflikt avhandlas frågan om religion i det offentliga rummet. Klicka här för att lyssna! Mycket nöje!

torsdag 19 april 2018

Metzitzah b'peh - oral omskärelse

För en tid sedan kritiserade jag metzitzah b'peh, alltså s.k. oral omskärelse. Det är en gammal och, som tur är, ganska ovanlig judisk rit där förhuden bits av från ett spädbarns penis och blodet sugs bort. Christopher Aqurette är bekant med riten, och även om han råkar vara jude, så förstår han naturligtvis problemet med en sådan här rit, som faktiskt ibland slutar med att barnet dör. Aqurette har själv diskuterat metzitzah b'peh på nätet, men han har ju sin religions image att tänka på. Som kommentar till min text skriver han:
To exemplify, I quoted a passage from his blog where he writes that Jews consume blood of children and that Judaism considers inflicting pain in children an end in itself. This is pure anti-Semitic nonsense about Jewish sadism that doesn't exist.
Han försöker ge sken av att jag anklagar judar över lag, och att jag skulle insinuera att det handlar om någon slags kannibalism. Aqurette och jag är överens om att riten är både ovanlig och oönskad, men jag kan skriva om den helt ogenerat eftersom jag inte tror att det säger något om judar över lag, medan han i starka ordalag hävdar att riten inte finns och att problematiserandet beror på antisemitism. Det säger en hel del om religionens makt över individens förmåga att tänka nyktert och fritt.

Läs gärna mer om metzitzah b'peh på Wikipedia.

onsdag 18 april 2018

"Borde vara tillåtet med månggifte i Sverige"

SVT intervjuar islamologen Suad Muhamed som anser att månggifte borde vara tillåtet i Sverige. Jag har begränsade möjligheter att argumentera, eftersom min enda erfarenhet av månggifte är att ligga i sängen på helgmornarna och titta på tv-serien Sister wives över en kopp kaffe - de är inte muslimer, de företräder en egen tolkning av mormonismen. Därför har jag inte mycket annat än hennes utsaga att förhålla mig till när jag ska bedöma hennes argument.


Om polygami säger hon:
Varför inte? Den rätten är inte bara för mannen. Det är också kvinnans rätt, säger hon.
Det som benämns som "kvinnans rätt" är valet att dela man med andra kvinnor. Om "kvinnans rätt" att ha flera män säger hon:
Alla muslimer som tror på Koranen och profetens väg vet att en man får gifta sig med flera.
Så mannen kan välja att ingå äktenskap och dessutom välja med hur många han vill ingå äktenskap, medan kvinnan kan välja att avstå. Om hennes ståndpunkt skriver SVT:
Suad Mohamed anser att det bara är hyckleri att inte låta folk leva som de själva vill, när det enligt henne samtidigt anses "normalt att ha en fru och tio älskarinnor" utan problem.
Och vips blev jag inblandad på grund av mitt ursprung. Att många män i väst har älskarinnor borde väl rimligtvis, även om det är sant även i öst, betyda att män i väst har älskarinnor? Okunskap är verkligen en välsignelse!

söndag 15 april 2018

Podcasten Konflikt avsnitt 1/10

Då var det premiär för podcasten Konflikt där jag och Roger Sahlström diskuterar aktuella samhällsfrågor från två olika håll. I första avsnittet avhandlas snusk i det offentliga rummet. Klicka här för att komma till programmet. Mycket nöje!

lördag 7 april 2018

Religionernas genetik

Lite kort om hur religioner sprids från förälder till barn, enligt religionernas anhängare.

fredag 6 april 2018

Rättigheter är något man vill ha, inte dela

Undersköterskan Thomas Bergman recenserar förbundet Humanisterna på DN:s insändarsida. Humanisterna beskrivs som aggressiva eftersom de vill att skolor ska vara sekulära, alltså religiöst neutrala. Men en neutral skola är egentligen inte ett hot mot religion, och det är inte något hinder för föräldrar som vill indoktrinera sina barn. Faktum är att svenska staten samarbetar* med Svenska kyrkan, som i sin tur har en bred verksamhet som vänder sig till barn och syftar till att kristna dem. Med eller utan en religiös skola, betalar du fortfarande skatt för föreställningen att en gammal krigsgud faktiskt finns på riktigt!

Jag hade gärna önskat att Humanisterna skulle våga vara lite mer radikala i den här frågan, men det viktigaste för mig är inte sakfrågan i sig själv, utan att hysa åsikter som jag kan stå för även när det gäller något jag vill kunna göra i det offentliga rummet. Kanske rita en Muhammedkarikatyr? Kanske (fortsätta) förklara för skolungdomar hur man kan vara så säker på att Gud inte finns på riktigt och att religion bara är påhitt? Jag kan inte säga nej till det ena och ja till det andra eftersom mina meningsmotståndares rättigheter inte väger mindre än mina egna.

Även om vi glömmer den strukturella diskriminering som vetenskapliga skeptiker** utsätts för, så finns få exempel på religiösa som vill unna oss samma rättigheter som de kräver för sig själva, alltså rätten att agera utifrån vad man själv tror på. Gärna böneutrop, men inga Muhammedkarikatyrer och definitivt ingen rätt till religiöst neutrala skolor.

*) Vi har en statlig myndighet som delar ut finansiellt stöd till religiösa organisationer, svenska staten bjuder kyrkan på insamlingen av medlemsavgiften vilket är en enorm administrativ kostnad för en så stor organisation, projektbidrag till församlingar är kopplade till krav på gudstjänst, medlemskap i kyrkan kan tecknas av någon annan än medlemmen själv och bygger på ett opt out-system. Och så vidare...

**) En person som är skeptisk till grundlösa påstående (och således är ateist).

torsdag 5 april 2018

Vingummin förklarar vårt förfall!

Anledningen till att vi i generation X är helt störda är naturligtvis att vi åt vingummin. Vin!?! Gummi!?! Sex och sprit i en osalig blandning! Dessutom bär varje bit namnet av en spritsort. Som tur är, har pappa Joachim satt ner foten! Pappa Joachim - den ofrivillige langaren - köper godis till sitt barn på Pekås i Sunne. Eftersom hans son vet att det som står skrivet på bitarna är spritsorter, samtidigt som han själv inte förmår att köpa något annat till sin son, måste Pekås i Sunne sluta sälja vingummin. Därmed är allt frid och fröjd?

Den moderna mannen har förtroende för precis allt utom sin egen förmåga - speciellt staten vet vad som är bra för mig, och gammelmedia är dess profet. Frågor som 40-åringar förr vände sig till sin mor för att få stöttning i, är nu en fråga för gammelmedia. Samtidigt förföljs jag av tanken att jag inte är det allra största samhällsproblemet, mitt vingummiätande som liten till trots.

Än så länge är pappa Joachim och Expressens redaktion lyckligt ovetande om punchpralinernas existens. Dessa bär inte bara namnet av en spritsort, utan har den även som ingrediens. Jag anar en stundande regeringskris.

onsdag 4 april 2018

Frihet från ateism, del 2/2

Tanken att man bör har rätten att slippa exponeras för ateism kommer ofta från mer entusiastiska troende, som t.ex. Raphael Mabo, Ulf Bjereld eller den skapelsetroende naturläraren Johannes Axelsson. Om rätten att (inte?) tro och predika skriver Axelsson "I don’t like it! (To be truly honest.)", och vidare:
Jag tycker inte om att vi ständigt måste utsättas för alla de ateistiska tankar som omringar oss. Jag önskar frihet från ateism.
Axelssons inlägg är ganska poänglöst - det är blott en vädjan till egna privilegier, helt utan några egentliga argument. Men vad är ateism för något skrämmande? Per definition är man ateist om man inte tror på någon eller några gudar.



Det kan låta enkelt, men den definitionen skapar många problem. Varför har vi ett ord för frånvaron av en vidskepelse? Varför har vi ett ord för frånvaron av en specifik vidskepelse?

Sannolikheten att Gud finns är inte större än sannolikheten att något annat övernaturligt finns, vilket är aningen genant för den som råkar tro. Så för att slippa vara omgiven av aenhörningister, aspökister och adrakister, vill man gärna ladda ordet med något annat. Ateister kanske förnekar Guds existens eller rentav hatar Gud?


Begreppsförvirringen som Johannes Axelsson ger uttryck för, alltså att ateism är ett slags tro, förekommer idag mest hos mer entusiastiska religionsanhängare. Raphael Mabo skriver under rubriken "Religionsfriheten innebär frihet även för ateister":
Om vi har kravet på frihet från religion, andlighet och tro i det offentliga rummet så bör vi alltså samtidigt ha krav på frihet från ateism, icke-tro och icke-religion i det offentliga rummet – att ateisterna, icke-religiösa och icke-troende lämnar det hemma.
Eller varför inte Ulf Bjerelds pladder om "fundamentalistisk ateism"? Hur man än vädjar så tror inte han på enhörningar - endast goda argument biter, vilket tydligen är det enda gudstroende saknar.

Bjereld publicerar tre citat från Illusionen om Gud (Richard Dawkins, 2007) för att visa att Dawkins är fundamentalist. Men vem som helst med tillgång till boken, t.ex. jag, kan syna Bjereld.

"Många vet innerst inne att de är ateister men vågar inte erkänna det för sina närmaste, ibland inte ens för sig själva" skriver Dawkins i ett stycke som handlar om det sociala stigma det innebär att leva som icke-troende i ett samhälle där ateism inte accepteras.

"Om den här boken fungerar så som jag har tänkt kommer religiösa läsare som öppnar den att vara ateister när de har läst ut den", och visst kan det vara fult att argumentera för sin sak, men i nästa mening skriver Dawkins: "Vilken förmäten optimism!" Sen förklarar han att tro ofta har sociala och kulturella orsaker.

Det sista citatet lyder "Jag kan inte vara fundamentalist, för jag har ju rätt", men har inte återgivits ordagrant. Bjereld tycker att citatet talar för sig själv, men givet att han är en ärlig och välmenande person, så tror jag att han har missuppfattat. "Citatet" kommer faktiskt från ett stycke där Dawkins försvarar sig från fundamentalistanklagelser, och lyder:
Kristna fundamentalister motsätter sig passionerat evolutionsläran och jag är en passionerad förespråkare för den. Våra passioner är lika starka. Det betyder enligt somliga att vi är lika fundamentalistiska. Men för att travestera en aforism vars ursprung jag inte har kunnat få fram: när två motsatta åsikter uttrycks med lika stor kraft ligger sanningen inte nödvändigtvis mittemellan. Den ena sidan kan helt enkelt ha fel. Och det rättfärdigar passionen på den andra sidan.
Inte riktigt "jag kan inte vara fundamentalist, för jag har ju rätt" alltså. När det kommer till frågan om religion har Ulf Bjereld inget annat än pladder att bjuda på.

Del 1.

Eva Ejdeholt i NA om påsken

Igår skrev Eva Ejdeholt en lustig liten krönika om påsken. Hon konstaterar att påsken, trots att det är en kristen högtid, idag mest firas som en profan helg med en massa godis. Man tänker inte så mycket på den människooffer i den mytologi som ligger till grund för det kristna påskfirandet. Om hur ett människooffer antas blidka en arg gud säger Ejdeholt:
Det är lite krångligt så jag lämnar det med varm hand till teologerna att förklara hur det går till.
När kungen i Sverige gör något bra, är det ett tecken på att vi har en bra kung. När kungen gör något dåligt, är det ett tecken på att vi har en dålig kung. Sen viktar vi det vi vet om kungen för att bilda oss en uppfattning om huruvida kungen är bra eller inte. Om Sverige hade varit en diktatur med ett med ett påbud att tycka att kungen är bra, kan man fortfarande se kungens goda gärningar som ett tecken på att vi har en bra kung. Men hur hanterar man kungens eventuella dåliga gärningar? Dogmer skapar helt klart onödiga problem.


Den som tror på Gud vet att Gud ibland gör dåliga ting, oavsett om man bildar sin uppfattning om Gud från Bibeln eller från händelser man råkar ut för i vardagen - vardagen är nämligen inte smärtfri bara för att man ställt sig i Guds läger. Därför säger vi att Guds vägar är outgrundliga. Hans vägar är inte alltid outgrundliga, de är outgrundliga när Gud gör något dåligt.

Idag är det inte många som verkligen tror att Gud finns. Gudstro handlar mer om en förhoppning om ett varande som helt saknar rationell grund. Teologi är en unik domän, eftersom den kunskap som teologer besitter inte är tillgänglig för alla. Vi är många som inte har fått ta del av någon tillfredsställande förklaring till varför Jesus behövde offras. Det finns inget som kan läggas på bordet för att pusslet ska gå ihop, och det finns inget utrymme att avfärda påskberättelsen som ett primitivt försök till moralfilosofi.

När Gud är god är han god, men när Gud är ond är han mystisk. För den som inte är invigd i teologins underbara värld ser det ologiskt och inkonsekvent ut. Det är som när Rob Reid förklarar upphovsrättsmatematik.