söndag 26 mars 2017

The Atheist Delution (2016)

Ray Comfort (Living Waters) har gjort en film vars titel anspelar på Richard Dawkins mycket framgångsrika bok The God Delusion (Illusionen om Gud). Filmen går ut på att studenter konfronteras av påståenden som de borde, men inte alltid kan, svara på. Alltså en hel timme av "hur kommer det sig att [slumpmässigt trams här] om inte Gud finns?" Filmen finns att betrakta gratis på YouTube, vilket niohundratusen personer redan gjort.

Sedan Atheism+ och SJW har ateism kommit att bli en värdeladdad del av en speciell amerikansk subkultur, men jag använder ordet ateist i sin mest inkluderande form (någon som inte tror på Gud) vilket också Ray Comfort gör i filmen.

Filmen inleds citat från ett antal ungdomar som vittnar om sin ateism och ger små förklaringar till varför de inte tror på Gud. Därefter bedyrar de sin vänliga inställning till bevis. Om någon kan argumentera för att Gud finns, eller styrka Guds existens, så skulle de acceptera Guds existens.

Comfort hänvisar då till färgbilder i en bok, och frågar om dessa kan uppstå spontant på naturlig väg? Svaret på frågan är givetvis nej, men det betyder inget när man diskutera livets, arternas eller jordens uppkomst. Olika saker fungerar olika, vilket enkelt kan demonstreras. Låt oss anta att människan är skapad av något gudomligt väsen. Du själv kan fortfarande vara en naturlig produkt, skapad utan gudomligt ingripande, t.ex. genom ett sexualsystem som guden passade på att slänga in. Din existens skulle då bero på en naturlig konsekvens i det system vi studerar, kanske helt utan ytterligare gudomligt ingripande. Det är alltså viktigt att förstå att olika saker är olika.

Nästa fråga från Comfort handlar om vad DNA är, och föreslår själv att det är ett slags "livets instruktionsbok" - en återkoppling som jag redan anser mig ha vederlagt. Men givetvis betonas att DNA är en "bok", för att kunna återanvända resonemanget om färgbilderna. På frågan om DNA uppstod av en slump, svarar en student att DNA har utvecklats över tid, vilket är helt korrekt! När en kemikalie är självreplikerande, blir den ofrånkomligen mer komplicerad över tid. Gud kan fortfarande ha varit en prime mover, men Gud behövs inte för att förklara hur något komplicerat kan komma från något enkelt. Det som kallas för "specificerad information" kan faktiskt vara en illusion, precis som det det visade sig att en "irreducerbar komplexitet" var en illusion. (William Dembskis koncept med "specificerad information" nämns inte förrän 16 minuter in i filmen.)

Men ändå, sju minuter in säger Comfort att intelligent information borde säga något om förekomsten av en intelligent designer. Ordvalet "intelligent" är viktigt för Comfort, eftersom kreationister kallar kreationism för "intelligent design" när de vill låta initierade och vetenskapliga. Men givet mina tidigare påståenden kan intelligens lika gärna ha ett naturligt ursprung. Vi kan förklara komplexa strukturer med naturliga processer, vilket alltså betyder att oavsett om själva Universum är en naturlig plats eller en skapelse, så kan vi som lever däri fortfarande vara naturliga.

Men här börjar studenterna att treva. Förmodligen beror den svajande kvalitén i deras resonemang på att de är konfronterade med påståenden som ska besvaras på stående fot. Här säger Ray Comfort att han har en enkel poäng att göra: Om en bok säger något om en bokdesigner, så borde DNA säga något om en intelligent designer. Gud. Men igen, levande ting är utrustade med ett sexualsystem som böcker saknar. Comfort ser dock inga problem här. Kan en bok uppstå spontant? Nej! Alltså kan inte DNA uppstå spontant. Datorprogram, blommor, fiskar, allt kräver intelligens på samma sätt som en bok!

Det krävs inte många minuters tittande för att ha sett allt som den timmeslånga filmen har att erbjuda, men genom att fortsätta att titta får man ta del av flera aspekter av argumentet. Richard Dawkins säger att ett naturligt ursprung är kontraintuitivt, Lawrence Krauss säger att det saknas skäl att tro på Gud, och Ray Comfort gottar sig i att vetenskapen saknar enkla svar. Tyvärr är inte alla områden enkla. Även om konceptet med evolution är ytterst enkelt (vilket bidrar till dess elegans) är den underliggande biologin mycket komplicerad!

Knappt 18 minuter in i filmen får några ungdomar frågan om vilket av ägget eller kycklingen som kom först. Rätt svar är att ägget är mycket, mycket äldre än kycklingen, men de flesta svarar att kycklingen kom först. Men när en säger att ägget kom först, reagerar Comfort. Förmodligen är inte killarna biologistudenter, för Comfort lyckas snabbt lyfta över debatten på sin planhalva. Inte för att han har rätt, utan för att han antingen överrumplar ungdomarna eller pratar med ungdomar som saknar relevant kompetens.

En kille påpekar faktiskt att han inte är skapad, utan att han kommer från sina föräldrar, vilket skulle lösa problemet som följer med antagandet att vi har ett naturligt ursprung, men då lägger Comfort självaste Adam och Eva på bordet. En urförälder behöver inte vara en imaginär karaktär från Bibeln - han kunde lika gärna ha nämnt mitokondrie-Eva, men det passar honom naturligtvis inte.

20 minuter in i filmen presenteras fine tuning-argumentet. Vi andas luft med den komposition av syre och kväve som finns på jorden, hur kommer det sig? I ljuset av att det innebär en överlevnadsfördel att anpassa sig till den miljö man existerar i, är detta en icke-fråga, men så pass mycket kunskap om biologi har inte Comfort - Guds existens är kommersiellt viktig för honom, så verkligheten är ett hinder.

Och 23 minuter vädjar Comfort framgångsrikt till att man inte ska lita på sina sinnen, utan på sin intuition. Efter att ha presenterat Dawkins ståndpunkt att verkligheten kan vara kontraintuitiv, vore det i detta lägre logiskt att begå karaktärsmord på Dawkins. Och mycket riktigt, nu ska det gnällas. Därefter, 26 minuter in, bjuder Comfort på fantastisk emotionell argumentation.

Därefter väljer Ray Comfort än betydligt mer högmodig väg: Efter att ha etablerat att Guds existens är logiskt försvarbar, är ateister just ateister för att de gillar pornografi, och de vill inte kännas vid att de kommer till helvetet på grund av det. Vilken värld lever Comfort i egentligen? Jag kan över huvudet taget inte identifiera mig med tanken på att vara porrkonsument, men det beror på att jag så pass priviligierad att jag har andra kanaler att tillgå för att få utlopp för mina behov. Men jag kommer säkert till helvetet för att jag uppskattar kvinnlig skönhet, inget snack om saken.

Filmen lägger ganska mycket tid på finjusteringsargumentet genom att slå ett slag för arternas osannolikhet och hur bra världen passar oss, och slår därmed spiken i kistan 36 minuter in i filmen: Jag förstår inte, alltså finns Gud. Och förresten, Bibeln innehåller vetenskapliga fakta, alltså finns Gud! Yada, yada, yada.

Det verkar som att filmens starka kort är sedan länge avfärdade gudsargument. Och mycket riktigt, 39 minuter in börjar Comfort sälja in Pascals trossats. Vad har du att förlora på att tro? Nu är det tydligare än någonsin att Comforts argumentation inte härleds från ett öppet sinne utan från ett finansiellt intresse. Ungdomarna ska bekänna sin synd, och ta ställning till konsekvenserna för den om inte ber om förlåtelse.

Efter att ha sett Ray Comforts film The Atheist Delusion, är att föreställningen om Gud är befängd och att gudstro endast kan härledas från vädjan, vidskepelse och hot - inte från sunda argument och definitivt inte från några bevis.

Radio Houdi 197

I dagens Radio Houdi pratar vi rymdresor, svensk förbudsiver, hälsowoowoos och flera låtstölder! Lyssna här, mycket nöje!

lördag 25 mars 2017

Källan till SR's kunskapsrelativism?

Många vetenskapliga skeptiker förfäras över hur Sveriges Radio hanterar vetenskapliga frågor, eftersom man angriper frågorna kunskapsrelativistiskt. När t.ex. vaccination diskuteras, presenteras konsekvent forskningsresultat och fakta som "ena sidan av myntet", och vaccinationsskepsis baserad på godtycke och fördomar som den andra, lika trovärdiga sidan av myntet.

Jag tycker mig kunna se två sätt att se på kunskap idag. Dels har vi vetenskaplig skepticism, som handlar om experiment och upprepningar, och dels har vi kunskapsrelativismen, som anser att man får en mer korrekt bild genom att balansera åsikter mot varandra. Kunskapsrelativismen har inte vunnit något erkännande inom naturvetenskapen, men är ändå väldigt populär, förmodligen för att den skapar illusionen av kompetens genom att den innehåller en flora av påståenden. Och tyvärr är det kunskapsrelativismen som regerar inom Sveriges Radio.

Häromdagen skrev Ulf Danielsson (professor i teoretisk fysik), Christina Moberg (professor i organisk kemi), Christer Sturmark (författare) och Åsa Wikforss (professor i teoretisk filosofi) en debattartikel som kritiserade skolans syn på källkritik. Där nämns en text som ligger på NPSO-portalen som fungerar som bedömningsstöd av prov. Under rubriken Uppgift 21 står det beskrivet hur man ska bedöma när uppgiften är beskriva Plymouthbrödernas syn på utbildning. Detta är ett exempel på elevsvar på nivå C:
Om jag skulle välja en källa att använda fakta ifrån skulle jag välja NE eftersom den är mest sanningsenlig. Ne har låtit experter granska texten och därför är den mest sanningsenlig. Om jag fick välja flera skulle jag välja alla eftersom jag då kan kritiskt granska alla texterna. I NE-texten stod det inte så mycket om hur det är att leva som Plymouthbroder, mer sakenligt. T.ex. att det inte kan bo i hyreshus. Om jag skulle välja texten från deras egen hemsida skulle jag få en överpositiv bild av organisationen. Medans om jag väljer FRI’s text skulle jag få en mycket negativ bild.
Eleven är helt klart inte kunskapsrelativist, utan vetenskaplig skeptiker, och får därför ett sämre betyg. Så här skriver man i kommentaren:
Eleven jämför och resonerar på ett utvecklat sätt om alla tre källorna. Källa 2 och 3 berörs endast kortfattat i resonemanget. Däremot underbygger eleven sitt resonemang om "NE", vilket är tillräckligt för att svaret ska motsvara nivå C. T.ex. anser eleven att NE-källan är granskad av experter och därför är mer saklig och därför väljs den i första hand. De övriga källorna beskrivs som; antingen "överpositiv" (källa 2) eller så ges en mycket negativ bild (källa 3), vilket visar på ett utvecklat resonemang och relativt väl underbyggt resonemang om trovärdighet.
Eleven (ovan) har alltså avfärdat källor av trovärdighetsskäl, vilket naturligtvis borde vara positivt när skälen är goda, vilket är fallet här. Detta är ett exempel på elevsvar på nivå A:
Jag skulle ha valt källa 2 och 3 alltså Plymouth brödernas egna hemsida och Stiftelsen FRIs hemsida. Jag skulle ha valt dessa källor för att i den ena står det positivt och den andra negativt om man blandar dessa så kan man få det neutralt (rättvist). Det var därför som jag inte valde den första källan för att den var så neutral. Det stod inte så riktigt hur det kan vara, kändes inte som en första hands fakta för att det inte kändes ”personligt”. Alltså vad jag menar är att den sidan inte valde någon sida och då får jag inte så nogrann info. Källa 2, 3 väljer olika sidor och tar fram både bra och dåliga saker och informationen från båda sidorna är ganska nogrann och förklarar ganska utförligt sina punkter. Om man arbetar med båda källorna så måste man även tänka till själv, vilket utav dom är trovärdigast? Man måste jämföra och när man väl är klar så får man ett bra skolarbete med både positiva och negativa åsikter och så blir även skolarbetet bra. Källan som jag tycker är mest otrovärdigast är källan 2, Plymouths egna hemsida. De har säkerligen överdrivit med hur bra det är i rörelsen. Alla tycker bra om sig själva och det tycker även dem. De i Plymouth bröderna rörelsen är egentligen emot det morderna tekniken (dator mm) men ändå har de en egen hemsida? Det får mig ju att tveka, är denna faktan riktigt trovärdig då? Och varför finns det så himla mycket dåliga rykten, så mycket att de är tvungna att nämna om det i hemsidan, men inget bra rykte? De överdriver bara om hur bra de är så att det dåliga ryktet ska bort.
En rättvis bild får man alltså av att blanda två källor, enligt denna elev. Om man frågar om vägen till biblioteket, och den ene svarar "åt höger" och den andre "åt vänster", ska man alltså inte tänka att någon eller båda har fel, utan att biblioteket ligger rakt fram? Ur kommentaren till elevsvaret:
Eleven ger en välutvecklad motivering till valet av källor och uttrycker att NE är en för neutral källa och väljer bort den av det skälet, samt p.g.a. att det inte är en förstahandskälla. Eleven är medveten om att källa två och tre är subjektiva, men vill använda båda källorna för att få en så allsidig bild som möjligt.
Bedömningen handlar alltså inte om att ha korrekt förståelse, utan om att ha en "allsidig bild". Om Sveriges Radio hittar en sakkunnig som säger att man ska vaccinera sig mot mässlingen och en person som godtyckligt säger emot, vill man förmedla allsidigheten, inte att någon faktiskt kan ha fel. Nu kanske vi vet varför.

fredag 24 mars 2017

Dagens inlägg om Fi från David Lindén

Jag vill belysa några inlägg om Feministiskt Initiativ som David Lindén gjort på sin Facebook-sida under dagen.

Först ut har vi Dagens Nyheters Hans Rosén som kommit på att deras nya partiledare, Viktoria Kawesa, är Sveriges första utrikesfödda partiledare. Lindén kommenterar detta så här:
Det har visst funnits en partiledare med utländsk bakgrund tidigare och dessutom var hon kvinna. Nordiska Rikspartiets Vera Oredsson föddes i Berlin 1928 som Vera Schimanski. 
Kvinna och utländsk bakgrund. Det kan inte bli bättre, eller hur?
Apropå frågan som citeras ovan, så var det många som upprördes över att kvinnan Hillary Clinton förlorade det amerikanska presidentvalet mot mannen Donald Trump. Men ibland kan kön vara av underordnad betydelse, t.ex. i det franska valet, där kvinnan Marine Le Pen företräder Front National.

Nordiska Rikspartiet, som Rosén hänvisar till, är ett numera nedlagt nationalsocialistiskt parti, och på Wikipedia står följande att läsa:
Grundare var Göran Assar Oredsson som till slutet ledde partiet, med undantag för åren 1975–1978 då hans fru Vera Oredsson ledde partiet. Hon blev då Sveriges första kvinnliga partiledare. Partiets symbol var ett solkors.
Ingen skugga över Hans Rosén, för hur många kontrollerar sin information före publicering idag egentligen?

Vidare kommenterar Lindén följande del från samma (ganska okritiska) Rosén-artikel:
Kan inte även kvinnors rättigheter behöva försvaras med vapenmakt? 
- Nej, det går inte att försvara rättigheter med vapen. 65 miljoner människor på flykt är ett kvitto på de krig som varit, säger Gudrun Schyman.
David Lindén skriver:
Interhamwe i Rwanda, Arkans Tigrar i Bosnien, Röda khmererna i Kambodja, för att nämna några som specifikt attackerade kvinnor, hade alltså kunnat kramas och pratas bort, om man ska tro Feministiskt initiativ (Fi). 
Alternativt kan man också säga att Fi ljuger eller inte har en susning vad de talar om.
Och slutligen tar Lindén upp Linnea Hyléns artikel på ämnet;
I dag läser vi Linnea Hylén korta, stringenta och fullkomligt lysande text om Gudrun Schyman och hennes lärjungar. 
Guldkorn ur texten: 
"Det är oroväckande att ett parti som samlar tre procent av väljarkåren tycks ha skippat historielektionerna. Det är kanske för mycket att begära grundläggande kunskaper av ett parti som ämnar sitta i riksdagen, men jag vill inte vara den som kritiserar politikers historiekännedom. Istället tänkte jag välvilligt ge ett historiskt respektive samtida exempel på varför de borde ha lyssnat lite mer på lärarens lektioner." 
Reflektion: Fi finns till för Gudrun Schyman och ingen annan. Så ska man vara snäll mot sådana artikelförfattare som Linnea Hylén. Ty rätt som det är kan hon vara din chef.
Och därmed önskar jag mina läsare en trevlig helg!

onsdag 22 mars 2017

Springare är inte bra, men ministerstyre är inte heller bra

Låt mig bjuda på lite bakgrund. Polisen Peter Springare hamnade i rampljuset då han på Facebook påstod att flyktingar är överrepresenterade i vissa typer av brott. Media valde att berätta om detta, vilket gav honom många följare och således en plattform att tala till folket. Denna har han bl.a. utnyttjat i sann Cecilia Hagen-anda till att skriva att han vill "utrota" alla "vänsterextrema journalister". Man förstår från kontexten att han vill minska vänsterns dominans i gammelmedia, vilket eventuellt förmildrar ordet "utrota", men gör ordet "extrema" ännu mer problematiskt - och i sig själv är "utrota" illa nog.

Så idag (22/3) blev han inbjuden till Studio Ett i P1 för att förklara sig. Det var lite si och så med den insatsen. Han menade ju si men egentligen inte si, utan så. Men egentligen inte så utan si. Va? Det viktiga med intervjun i P1 var att überprästerskapet fick nys om inlägget som innehåller uttrycket "utrota".

Statsministerns kommentar är att det Peter Springare uttryckte är "oacceptabelt", "oavsett vem som uttrycker det" (undantaget Cecilia Hagen). Justitieministern kräver en ursäkt.

Visst, Peter Springare är en kass politiker. Det kan man erkänna även om man erkänner att svensk migrationspolitik är undermålig, vilket bl.a. även Leif G.W. Persson gav uttryck för i sitt samtal med Springare. Men ministerstyre är också dåligt! Ingen i detta land kan ha blivit så lamslagen av en polis rasisttendenser att han frivilligt vill ha tokregeringen på sin sida! Ingen! Jag kräver en ursäkt av justitieminister Morgan Johansson.

söndag 19 mars 2017

Radio Houdi 196

Denna vecka pratar vi i Radio Houdi om vidskepelse, om Svenska kyrkans kärlek till pengar, låtstölder och mycket mer! Lyssna här, mycket nöje!

tisdag 14 mars 2017

Så ateism går inte ihop med humanism?

Hur kan jag som sekulärhumanist, alltså både humanist och ateist, motstå bloggpost som hävdar att ateism och humanism inte går ihop? Det är apologeten Micael Grenholm som ger sin syn på saken. Han inleder med följande meningar:
Naturligtvis finns det många ateister som tror att de är objektivt sanna, men de kan inte motivera det utifrån ateismen utan "lånar" då idéer från den kristna tradition som kraftigt påverkat vårt samhälle. Om ateismen är sann existerar nämligen inte gott och ont, rätt och fel i någon objektiv mening, det är bara illusioner i det mänskliga medvetandet.
Falsk ateism är en teists påstådda frånvaro av gudstro. Sann ateism är en ateists påstådda frånvaro av gudstro. Ateism har inget med Guds existens att göra, ateism har med uppfattningen i frågan att göra. Det Grenholm menar med när han frågar sig "om ateismen är sann", är något i stil med "om Gud inte finns". Så påståendet handlar om att objektiv moral inte kan finnas utan en Gud. Men hur vet Grenholm det? Visst kan det finnas gärningar som alltid är bra och andra gärningar som alltid är dåliga, men varför vill man att moral ska vara objektiv? Grenholm försöker förklara varför han vill det, lite längre ner i texten.
Vidare har man ett problem om man antar att den kollektiva moraliska kunskapen som omfattas av en majoritet är sann. Tänk om nazisterna vunnit andra världskriget och deras ideologi tagit över världen, skulle det då vara moraliskt gott att utrota judar och homosexuella?
En icke-objektiv moral som låter sig diskuteras med avstamp i handlandets konsekvenser, kommer troligen inte komma till slutsatsen att nazisterna verkligen har rätt. Men när Gud uppmanar till mord på barn (5 Mos 32:23), är det då rätt? William Lane Craig anser det, men hänvisning till att dessa barn kommer få evig kompensation efter sin kropps död, i himlen, vilket leder mig till Grenholms viktigaste poäng:
När man förnekar det övernaturligas existens får det en del konsekvenser i hur man ser på världen, såsom: 
– Universum har inget syfte
– Mänskligt liv har inget syfte annat än det människor subjektivt hittar på själva
– Döden är det definitiva slutet
– Hela mänskligheten kommer till slut förintas
En ateist förnekar inte nödvändigtvis att övernaturliga väsen och ting finns, men en ateist tror inte att någon eller några gudar existerar. Vilka konsekvenser det anses få, beror på vilka egenskaper man tillskriver sitt väsen. Om jag tror att Gud gör att eken bildar ekollon, så tror jag förmodligen också att ekollon inte skulle finnas om det inte vore för Gud. Och vad spelar det för roll att Universum inte har något syfte och att det mänskliga livet inte har något annat syfte än det vi själva konstruerar?

Vidare anser jag att det verkligen finns skäl att betrakta döden som det definitiva slutet för vårt medvetande, och själva definitionen av att vara död är att hjärnan inte fungerar. Detta har inget med Gud att göra generellt, utan med en specifik religiös uttolkning där Gud är en spelare. Rent tekniskt kan båda dessa påståenden vara sanna:

1. Det finns minst en varelse som skulle kunna kallas Gud.
2. Micael Grenholm kommer att förlora sitt självmedvetande när hans kropp slutar att fungera.

Detsamma kan sägas om påståendet om mänsklighetens (tillsynes oundvikliga) förintelse. Och därmed kan jag konstatera att Grenholm har fel i sin slutsats:
Vissa ateister går så långt och förnekar existensen av objektiva moraliska fakta. De kan därmed inte vara humanister, feminister, människorättsförespråkare eller något annat som utgår från att en viss moralisk standard är något som man ska rätta sig efter.
Rent empiriskt kan vi konstatera att det finns personer som inte tror på Gud, och som har resonerat sig fram till att feminism är bra.

måndag 13 mars 2017

Radio Houdi 195

I veckans avsnitt av Radio Houdi avhandlas falsk balans i public service, mässlingen, Jesus och mycket mer! Lyssna här, mycket nöje!

lördag 11 mars 2017

Paolo Roberto begår haram igen

För någon vecka sedan lade Paolo Roberto ut en bild med följande text på sin Instagram-profil:
"Tuttar är beviset att män kan fokusera på två saker samtidigt."
Jag kan erkänna att jag skrattade åt meningen. Att skämta om sådant som är förbjudet kan vara roligt, och sådant som anspelar på objektifiering av kvinnor är allt som ofta förbjudet. Vi lever trots allt i tider då objektifiering av kvinnor verkligen är ett problem. Vi har t.ex. gärna hårdare klädkoder för kvinnor än för män, ibland informellt ibland formellt. Nike säljer till och med ett träningsplagg som ska skyla kvinnans hår - ett informellt krav som i få sammanhang ställs på endast män, eller män över huvudet taget. Så visst har vi problem.

Idag läggs ett ganska stort ansvar för normskapande på media, social media och på offentliga personer. Bl.a. Aron Flam har opponerat sig en hel del mot att även humor förväntas vara politiskt korrekt, eftersom det förbjudna kan locka till skratt för att det chockerar. Det skulle kunna vara det förbjudna skämtet som gjorde Paolo Robertos bild rolig.

Självklart uppskattas inte provokativ, normbrytande och gränstänjande humor av alla. Gudrun Schyman har t.ex. kommenterat Robertos skämt så här:
"Det är sexism. Det är precis vad det är. Det är ju rent ut sagt förjävligt att man lägger ut en sån grej. Det är ju ännu värre om det är många män som skrattar åt det."
Jag har sett och hört både värre och grövre skämt, och skrattat även åt dessa. Jag inbillar mig att min moral formas av hur jag uppfattar de konsekvenser som kommer från vad jag gör, säger och interagerar med andra, inte från vad jag tillåter mig att skratta åt. Att få och att tillåta sig att skratta åt grova skämt, är ett uttryck för att man är fri, att man lever utan tankepolis eller moralpolis.

Filip Hammar däremot, anser att det är samma skämt som vissa uppfattar som sexistiska, som är de skämt som leder till våldtäkt. Till Ivar Arpi skriver han:
"Du supportar en pastakung som reproducerar sexism som i förlängningen leder till våldtäkt. Oliktänkande värt att slåss för, Ivar?"
Alltså, skämt om tuttar => X => våldtäkt, där X är ett icke uttalat mellansteg. Om detta stämmer, är det givetvis ytterst allvarligt att det finns normbrytande och utmanande skämt, och om man tror att detta stämmer, är det självklart att man blir upprörd över ett normbrytande och utmanande skämt, men jag har en annan teori:

Det är helt enkelt lönsamt för en medieperonlighet som Hammar att tillhöra konsensus i en fråga som upprör, och vi vet faktiskt inte vilka skämt han själv konsumerar och ärligt uppskattar. Jag har inga problem med att inte veta, för jag litar på att han tar ansvar utan att jag recenserar honom för vad han själv finner roande - han är en fri man.

2017-03-17: Paolo Roberto skapar kalabalik igen

torsdag 9 mars 2017

"11 klockrena argument: Därför är Mac bättre än pc"

MacWorld presenterar "11 klockrena argument" för att Mac är bättre än PC. Rent tekniskt är en Mac en PC från Apple, men det som menas här är att en Mac är bättre än en annan PC, som t.ex. en Microsoft Surface, en HP Elitebook eller en Chromebook. För detta levereras 11 "klockrena" argument (som alla utom det 4:e är korrekta), vars styrka och kvalité jag tänker nosa lite på, genom att jämföra dem med Microsoft.

1. Mac OS främjar hälsan

När OS X var nytt, var det extremt buggigt, men nu är det hyfsat stabilt. Det är viktigt för användarens mentala hälsa. Dessutom har inte mycket förändrats, vilket inte ställer frustrerande krav på användaren. Windows 8 såg inte alls ut som Windows 7, vilket var frustrerande. Detta stämmer! Däremot kan man inte säga att en modern Macbook är mindre kraschbenägen än t.ex. en modern Surface - idag hittar du Windows t.ex. i atomubåtar och i kärnkraftverk.

2. Ekosystem i världsklass

En Mac och en Iphone samspelar bra, men det råder inga som helst tvivel om att både Google och Microsoft har kommit längre än Apple i arbetet med att fusionera sina plattformar, men Apple är fortfarande världsklass med en hedrande tredje plats.

3. Färre val gör dig lyckligare

Få modeller ger få val, vilket ger mindre beslutsångest. Man skriver att Apple har sju datorer i produktion - fyra bärbara och tre stationära. Microsoft har sin Surface Pro i lite olika utföranden, en Surface Book och en Surface Studio, och det är väldigt tydligt vilken produkt som vänder sig till vilken användare. Om färre val gör dig lyckligare, blir man då ännu lyckligare av ännu färre val? Då vinner Microsoft över Apple, men här jämför man sig med Lenovo, HP eller Dell, som alla har ett större produktutbud.

4. Du slipper virus

Det du inte vet, mår du inte dåligt av - när säkerhet verkligen är ett krav, hittar man nästan alltid Windows eller Linux.

5. Du får grymma program på köpet

När man jämför mjukvaruutbudet på Windows Phone med IOS så vinner Apple. Jämför man Windows 10 med Mac OS så vinner Windows 10. Utbudet av kvalitativ mjukvara som antingen ingår i Windows-licensen eller finns som open source för Windows, är oslagbart. Men om färre val gör dig lyckligare, så är det Windows Phone och Mac OS som tar hem priset.

6. Du får vad du betalar för

"Vill du ha en dator som baseras på den senaste tekniken och har en elegant design är Apples datorer ett utmärkt val. Men visst, om det viktiga är en billig dator som klarar surfande och Facebook finns det bättre alternativ." En Mac är inte speciellt prisvärd eller up to date, och ofta blir de tiotusentalskroners Facebook-maskiner.

7. Det bara fungerar 

Allt fungerar out of the box, men det kan vara svårt att byta ut komponenter på egen hand. Detta är inte unikt för Apple. Jag kan t.ex. inte byta batteri på min Surface Pro, men självklart levereras en märkesdator fullt installerad, utan bloatware. Det gäller naturligtvis även Microsoft.

8. Skärmarna är fantastiska

Det råder inga tvivel om att Microsoft är stråt vassare här, men skärmarna är bra! De har dessutom touch, stöd för penna och Surface Dial.

9. Fri telefonsupport

Du kan inte ringa Microsoft hur som helst när du vill ha support, du får nöja dig med att ta det i text om det ska vara gratis. Här vinner Apple, något som du förmodligen betalar för när du köper adaptrar till överpris - there is no such thing as a free lunch.

10. Touch Bar är en innovation

Det är verkligen mer innovativt att dra och rita direkt på skärmen, men visst, detta är en innovation. Inte alla modeller har någon touch bar, dock.

11. Du kommer att bli nöjd

Om du köper en produkt som är dyr, så kommer du intala dig att du är nöjd, av psykologiska skäl. Så du kommer troligen bli nöjd, av helt fel orsak.

Min slutsats är att vi inte har att göra med "11 klockrena argument", men väl "10 argument".

måndag 6 mars 2017

Radio Houdi 194

I veckans avsnitt av Radio Houdi blir det skepticism och religion, klappträn, låtstölder och mycket mer. Lyssna här, mycket nöje!

fredag 3 mars 2017

Huliganer får tips av polisen

I Sverige har vi grundligt fått lära oss att vidskepelse ger privilegier, och på det temat gör polisen en pressrelease (igår 2/3):
"Från den 1 mars är det förbjudet att maskera sig i samband med idrottsarrangemang. Maskeringsförbudet är ett bra verktyg", säger Palle Nilsson, biträdande polismästare i Stockholm syd.
Och:
Ett par reservationer finns dock i den nya lagen. Förbudet gäller inte den som täcker ansiktet av religiösa skäl eller av hänsyn till exempelvis väder eller hälsoskäl.
Bästa fotbollshuligan, du ska hänvisa till väder, hälsa eller religion!

Av pressreleasen framgår inte hur myndigheten går tillväga för att bedöma sanningshalten i en religion. Som ortodox muslimsk kvinna ligger du väldigt illa till, eftersom Islam har exponerats som en påhittad religion. Men om din religion är att dyrka AIK, vad har polisen att säga om det?

onsdag 1 mars 2017

"Sexism" börjar på att bli urvattnat

Sexism är diskriminering baserat på könsstereotyper. När Folkbladet skriver att Lekia har fällts för att de publicerat sexistiska annonser, tänker jag som läsare att detta går bortom stereotyper och har landat i reell könsdiskriminering. Men sanningen är en annan. I en annons var en pojke utklädd till pirat och en flicka hade kort klänning, vilket ledde till en fällning hos Reklamombudsmannens opinionsnämnd (där man betyder person). De fäller reklam som "ger en stereotyp bild på könsrollerna och som därigenom framställer kvinnor eller män på ett nedvärderande sätt", vilket innebär att man kan bli fälld utan att det handlar om handlar om sexism, tack så mycket Folkbladet.


Att som man klä sig i herrkläder, är ett uttryck för en stereotyp, inte sexism. Förekomsten av karaktärer klädda efter sitt kön säger inget om diskriminering över huvudet taget - det kan t.ex. handla om civil olydnad i en värld där det motsatta är mer önskvärt. Den som ropar "sexism!" måste styrka sin anklagelse, precis som alla andra. Om man försvarar allas rätt att klä sig som de vill, oavsett kön, så innefattar det även det man betraktar som stereotypt (vilket kan vara ganska angenämt på en finare middag).

tisdag 28 februari 2017

Är kritik mot Alexandra Pascalidou hat och mobbing?

Alexandra Pascalidou verkar ha varit måttligt imponerad av riksdagsledamoten Hanif Bali sedan han kallade henne för ärkesopa. Denna gång lägger hon ut texten i Dagens Nyheter efter att Bali skrivit följande på Twitter:
Att FOX News tar in Nils Bildt som "Sverigeexpert" är ju lika dumt som att SVT skulle ta in Pascalidou som "Greklandsexpert".
Bali gör faktiskt en poäng som borde få sägas: Vad exakt är experten Nils Bildt för slags expert? Han kanske inte är mer är född i Sverige och mailar lite med några svenska vänner, och därför inte någon man med gott samvete kan kalla för "Sverigeexpert". Pascalidou bjuds ju in ibland för att prata om tillståndet i Grekland, trots att hon är uppvuxen i Rinkeby utanför Stockholm.

Både på Twitter, sin blogg och i DN pratar Pascalidou om hat, men ibland kan det vara värt att ifrågasätta en självutnämnd ämnesauktoritet. Det kan vara vara bra för demokratin och det kan kasta ljus över sådant som kanske annars inte skulle komma fram! T.ex. ledde ifrågasättandet av Nils Bildt till att Fox News bad om ursäkt för att de använt honom (på Bill O'Reillys undermåliga och hala vis, men ändå, kritik kan ge resultat).

Så varför kallades hon för ärkesopa? Vi befinner oss i en post truth-era där hittepå värderas lika högt som fakta. Det som avgör om ett påstående sprids vidare eller inte, är om den som kommer över påståendet gillar det. Generellt sett brukar politiker och journalister ställa sig över detta, kanske undantaget Sverigedemokrater. Och Alexandra Pascalidou. Hon kallades för ärkesopa efter att ha påstått att republikaner bjuder svarta i amerikanska förorter på knark och sprit för att de ska undvika att rösta. När det ifrågasätts, så hänvisar hon i sitt försvar till "trovärdiga källor som The Times och Politico" (och använder då ordet "högerextremister" de anklagade, kanske för att markera sin betydligt godare politiska tillhörighet).

Man kan tycka att ett extraordinärt anspråk kräver extraordinära bevis, och att hon inte skulle ha nöjt sig med att ha läst det i The Times, även om den har hög trovärdighet. Hon borde ha kollat källan innan hon spred det vidare! Speciellt med tanke på den stora räckvidd hon har genom media, i detta fall TV4!

Kritik kan vara bra, och kritik beror inte alltid på hat. Tvärt om, det kan handla om välvilja. Att man möter kritik upprepade gånger, behöver inte betyda att man är mobbad, det kan betyda att man är dålig på det man gör. Den tanken verkar ännu inte ha slagit Alexandra Pascalidou, trots att chanserna har varit många.

torsdag 23 februari 2017

Bevisapologetik och bevismetoden

Gudstro är blind tro. Man tror inte på Gud för att det, ur ett vetenskapligt perspektiv, finns några rimliga skäl, man tror för att man vill tro. Men det finns en ådra inom apologetiken som kallas för bevisapologetik, där man anser sig ha kombinerat sin gudstro med evidentialism. YouTube-kanalen Questions From Atheists är en apologetisk kanal som har den här inriktningen, och i en video som handlar om Jesus lägger man ut texten genom att nämna ett vanligt påstående från ateister (?) som man sedan besvarar.

Jesu existens är inte vetenskapligt bevisad. Detta besvaras med att "den vetenskapliga metoden" endast kan gälla när man pratar om något som är observerbart, mätbart och möjligt att upprepa. I själva verket är den bästa metoden för att skaffa kunskap inom ett område att betrakta som vetenskaplig. Det handlar ibland om att upprepa och mäta saker, ibland om logik, ibland om observationer och ibland om att studera vittnesmål. Det finns inte en enda vetenskaplig metod, utan vetenskapligt arbete ser olika ut beroende på vad man gör. Påståendet att Jesus hade en verklig förebild, är ett påstående som faller i samma kategori som det att Napoleon har funnits. Och för tydlighetens skull vill jag säga att även om Jesus har haft en verklig förebild, så har inte den som tror på återuppståndelsen, jungfrufödseln eller helbrägdagörelse, något att hämta från det.

Sedan gör man ett eget påstående:

För att utvärdera historiska händelser används "den evidensiära metoden", som tar hänsyn till ögonvittnen och vittnesmål. Och tydligen även till Bibeln. Ingen som skrev någon av Bibelns böcker har någonsin sett Jesus. Några evangelister hördes inte av förrän långt efter hans död - dessa är varken ögonvittnen eller oberoende, men väl inkonsekventa och tydligt färgade av drivkraften att skapa en legitim religion av en sekt som kretsade kring Jesuskulten. Jag erkänner gärna att Jesus kan ha haft en verklig förebild, eller kanske rent av flera, men här går man vidare och hävdar att "bevisen finns redo för mitt övervägande" med hänvisning till just Bibeln och evangelisterna. Aj då!

Hur man agerar vetenskapligt varierar med vad man gör, vilket gör att Questions From Atheists får ett halvt rätt. Men när man tar till sin "evidensiära metod", verkar man just inte göra något annat än att ta evangelisterna på orden, och ge det ett namn som låter viktigare än "blind auktoritetstro", trots att det är närmare sanningen. Att tro på Gud, eller att tro på den Jesus som som var hans som, är något man gör i strid med vad vi vet om hur verkligheten är beskaffad. Det är blind tro, det ankommer inte på en skeptiker.

tisdag 21 februari 2017

Willkommen in der Bibliothek auf Ekerö



Och om du missat Dagens Nyheters Facebook-video som förklarar svensk utrikespolitik för lekmän, rekommenderar jag att du tar en titt här!

måndag 20 februari 2017

Radio Houdi 193

I veckans Radio Houdi blir det Facebook, Donald Trump, Pewdiepie, Milo Yiannopoulos och mycket mer! Lyssna här, mycket nöje!

lördag 18 februari 2017

Sverige producerar brottslingar

Idag publicerar Nerikes Allehanda en debattartikel av kammaråklagare Louise Helleday. Hon vill nyansera den bild som örebropolisen Peter Springare målade upp på Facebook, som i princip går ut på att det är flyktingar som står för våldsrelaterad brottslighet. Helleday skriver att om "man själv väljer ut en tidsperiod och en eller ett par brottstyper är det ofta inte svårt att få fram bevis för just den tes som man själv vill driva", vilket är att skurken är en flykting.

I Sverige är det Brottsförebyggande rådet (BRÅ) som ansvarar för att sammanställa vad vi vet om brott, och när det gäller gärningsmän så har vi just ingen publik statistik på deras demografi. Brottstyper och trender finns öppet att läsa på BRÅ:s hemsida, där den demografiska informationen är begränsad till i vilket område brottet begicks, förövarnas ålder och vilka reproduktionsorgan hen bar med sig. Det publiceras ingen statistik på t.ex. ursprung, varför Louise Helleday förklarar att hon, likt Peter Springare, säger sig uttala sig utifrån sin "ovetenskapliga erfarenhetsbaserade" grund. Fast med mer sympatiska motiv, måste jag tycka. För hur roligt är det att tillhöra den grupp som misstänkliggörs som benägen att begå våldsbrott?

Helledays analys kastar en mörk skugga över tillståndet i landet. Hon skriver att flyktingar är överrepresenterade i brottsstatistiken, men att Springare överdriver. Dessutom skriver hon:

"Huvuddelen av överrepresentationen förklaras med att med att en större andel av dessa personer har vuxit upp i familjer med lägre socioekonomisk status samt i segregerade områden."

Dessa områden skulle enligt Helleday kunna vara en flyktingförläggning, Vivalla, Rinkeby, Bergsjön, Oxhagen, Varberga, Alby eller Fittja.

När man förklarar flyktingars kriminalitet genom att hänvisa till ursprung, ställer man kulturer mot varandra - det skulle antas finnas bättre och sämre kulturer. Det kan naturligtvis vara sant att t.ex. en feministisk kultur är bättre än en misogyn kultur, men det är självklart stigmatiserande för en människa med rakt igenom sympatiska värderingar att behöva bära en stämpel som hen fått på grund av sitt ursprung. Fattigdom och segregation antas då vara en bättre förklaring.

För att citera Oisin Cantwell: "En etnisk norrman eller svensk som lever under samma förhållanden har precis lika allvarliga problem, visar alla studier." Det Helleday påstår utifrån sina anekdoter, säger Cantwell med hänvisning till "alla studier". Vi lever alltså i ett samhälle som producerar våldsbrottslingar av dem som flyr hit för en bättre tillvaro. Det är, för att uttrycka mig försiktigt, ett stort problem. Inte bara för att varje människa har rätt till en trygg tillvaro, utan även för att det ger utrymme för den åsikt som nu Peter Springare har anklagats för att göda, genom att utelämna Vivalla ur ekvationen: Flyktingar är kriminella.