Undersköterskan Thomas Bergman recenserar förbundet Humanisterna på DN:s insändarsida. Humanisterna beskrivs som aggressiva eftersom de vill att skolor ska vara sekulära, alltså religiöst neutrala. Men en neutral skola är egentligen inte ett hot mot religion, och det är inte något hinder för föräldrar som vill indoktrinera sina barn. Faktum är att svenska staten samarbetar* med Svenska kyrkan, som i sin tur har en bred verksamhet som vänder sig till barn och syftar till att kristna dem. Med eller utan en religiös skola, betalar du fortfarande skatt för föreställningen att en gammal krigsgud faktiskt finns på riktigt!
Jag hade gärna önskat att Humanisterna skulle våga vara lite mer radikala i den här frågan, men det viktigaste för mig är inte sakfrågan i sig själv, utan att hysa åsikter som jag kan stå för även när det gäller något jag vill kunna göra i det offentliga rummet. Kanske rita en Muhammedkarikatyr? Kanske (fortsätta) förklara för skolungdomar hur man kan vara så säker på att Gud inte finns på riktigt och att religion bara är påhitt? Jag kan inte säga nej till det ena och ja till det andra eftersom mina meningsmotståndares rättigheter inte väger mindre än mina egna.
Även om vi glömmer den strukturella diskriminering som vetenskapliga skeptiker** utsätts för, så finns få exempel på religiösa som vill unna oss samma rättigheter som de kräver för sig själva, alltså rätten att agera utifrån vad man själv tror på. Gärna böneutrop, men inga Muhammedkarikatyrer och definitivt ingen rätt till religiöst neutrala skolor.
*) Vi har en statlig myndighet som delar ut finansiellt stöd till religiösa organisationer, svenska staten bjuder kyrkan på insamlingen av medlemsavgiften vilket är en enorm administrativ kostnad för en så stor organisation, projektbidrag till församlingar är kopplade till krav på gudstjänst, medlemskap i kyrkan kan tecknas av någon annan än medlemmen själv och bygger på ett opt out-system. Och så vidare...
**) En person som är skeptisk till grundlösa påstående (och således är ateist).
Jag hade gärna önskat att Humanisterna skulle våga vara lite mer radikala i den här frågan, men det viktigaste för mig är inte sakfrågan i sig själv, utan att hysa åsikter som jag kan stå för även när det gäller något jag vill kunna göra i det offentliga rummet. Kanske rita en Muhammedkarikatyr? Kanske (fortsätta) förklara för skolungdomar hur man kan vara så säker på att Gud inte finns på riktigt och att religion bara är påhitt? Jag kan inte säga nej till det ena och ja till det andra eftersom mina meningsmotståndares rättigheter inte väger mindre än mina egna.
Även om vi glömmer den strukturella diskriminering som vetenskapliga skeptiker** utsätts för, så finns få exempel på religiösa som vill unna oss samma rättigheter som de kräver för sig själva, alltså rätten att agera utifrån vad man själv tror på. Gärna böneutrop, men inga Muhammedkarikatyrer och definitivt ingen rätt till religiöst neutrala skolor.
*) Vi har en statlig myndighet som delar ut finansiellt stöd till religiösa organisationer, svenska staten bjuder kyrkan på insamlingen av medlemsavgiften vilket är en enorm administrativ kostnad för en så stor organisation, projektbidrag till församlingar är kopplade till krav på gudstjänst, medlemskap i kyrkan kan tecknas av någon annan än medlemmen själv och bygger på ett opt out-system. Och så vidare...
**) En person som är skeptisk till grundlösa påstående (och således är ateist).
Kommentarer
Skicka en kommentar