Redan 2011 diskuterades muslimska helgdagar i Sverige. Det skulle vara ett erkännande av det faktum att islam nu är en etablerad religion i landet. Och vem vill inte ha betald ledighet? Sverige är, genom sin historia, ett kristet land. Från början var kristendomen obligatorisk, och kyrkan hade rätt att kräva in pengar från folket. Sedan nöjde man sig med att låta religiös tillhörighet i allmänhet vara obligatorisk, utan att lägga sig i vilken religion man vill tillhöra. Och sedan 1950-talet behöver man inte vara medlem i statskyrkan, Svenska kyrkan, men än idag åtnjuter (bl.a.) Svenska kyrkan privilegier som inte är tillgängliga för andra livsåskådningar. Så oavsett vad invånarna egentligen tror (eller inte tror) på, så är Sverige ett kristet land.
Skälet bakom det eventuella införandet av muslimska helgdagar, är att Sverige är mångkulturellt. Det är alltså av kulturella skäl vi firar minnet av Jesu födelse, minnet av hans korsfästelse, hans återuppståndelse, hans resa till himlen, och så vidare. Och det är således av kulturella skäl som en muslimsk högtid kan komma att bli helgdag? Nej, Ingrid Lomfors, historiker och överintendent för Forum för levande historia, anser att det inte finns någon Svensk kultur, vilket innebär att Carin Jämtin har fel som kopplar ihop helgdagar med kultur - våra kulturella yttringar är inte enhetliga, och de kommer utifrån. Till viss del är detta faktiskt sant då Sverige är ett förhållandevis ungt land, men under den tid som svenskarna levt isolerat från omvärlden, har egenheter formats, om än inte strikt knutet till riksgränsen.
Om man ersätter svenska helgdagar med muslimska, blir påståendet att svenskar inte har någon kultur en självuppfyllande profetia. Vill man inte utöka helgdagarna, kan man alltid välja bort någon av de yngre helgdagarna, som t.ex. 1:a maj (1890) eller nationaldagen (2005). Men det samma kan sägas om Islam. Om man tror på övernaturliga väsen och gudomliga ingripanden, så var det 3500 år sedan Moses och Jahve pratade med varandra på toppen av Horeb, men endast 700 år sedan Allah skickade Gabriel till "profeten" Muhammed med nya förbud, påbud och andra stollerier. Sen må Jahve och Allah vara samma eller olika gudar, det är irrelevant.
Istället för att ha helgdagar, kan man erbjuda oss knegare fler semesterdagar. Visst finns det en social poäng av att alla är lediga samma dagar, men oavsett om du är muslim eller kristen och oavsett om du tror på någon religion eller på vetenskap, så behöver folk i alla fall kunna "köpa tidningen" på julafton, även om "tidningen" i större utsträckning har blivit folköl och snus. Helgdagar står alltså på gränsen av att ha spelat ut sin roll, till förmån för vanliga semesterdagar, på samma sätt som fysiskt och geografiskt umgänge förlorar relevans i förhållande till Instagram, Facebook och Twitter. Det är alltså inte bara Islams fel att den svenska kulturen, till den grad det finns någon svensk kultur, är på väg att förlora i relevans. Och även om jag villigt erkänner att jag uppskattar jul, påsk och nyår som skäl att få umgås med mina barn, så känner jag mig inte speciellt hotad av att ledigheterna blir mindre unisona framöver.
Skälet bakom det eventuella införandet av muslimska helgdagar, är att Sverige är mångkulturellt. Det är alltså av kulturella skäl vi firar minnet av Jesu födelse, minnet av hans korsfästelse, hans återuppståndelse, hans resa till himlen, och så vidare. Och det är således av kulturella skäl som en muslimsk högtid kan komma att bli helgdag? Nej, Ingrid Lomfors, historiker och överintendent för Forum för levande historia, anser att det inte finns någon Svensk kultur, vilket innebär att Carin Jämtin har fel som kopplar ihop helgdagar med kultur - våra kulturella yttringar är inte enhetliga, och de kommer utifrån. Till viss del är detta faktiskt sant då Sverige är ett förhållandevis ungt land, men under den tid som svenskarna levt isolerat från omvärlden, har egenheter formats, om än inte strikt knutet till riksgränsen.
Om man ersätter svenska helgdagar med muslimska, blir påståendet att svenskar inte har någon kultur en självuppfyllande profetia. Vill man inte utöka helgdagarna, kan man alltid välja bort någon av de yngre helgdagarna, som t.ex. 1:a maj (1890) eller nationaldagen (2005). Men det samma kan sägas om Islam. Om man tror på övernaturliga väsen och gudomliga ingripanden, så var det 3500 år sedan Moses och Jahve pratade med varandra på toppen av Horeb, men endast 700 år sedan Allah skickade Gabriel till "profeten" Muhammed med nya förbud, påbud och andra stollerier. Sen må Jahve och Allah vara samma eller olika gudar, det är irrelevant.
Istället för att ha helgdagar, kan man erbjuda oss knegare fler semesterdagar. Visst finns det en social poäng av att alla är lediga samma dagar, men oavsett om du är muslim eller kristen och oavsett om du tror på någon religion eller på vetenskap, så behöver folk i alla fall kunna "köpa tidningen" på julafton, även om "tidningen" i större utsträckning har blivit folköl och snus. Helgdagar står alltså på gränsen av att ha spelat ut sin roll, till förmån för vanliga semesterdagar, på samma sätt som fysiskt och geografiskt umgänge förlorar relevans i förhållande till Instagram, Facebook och Twitter. Det är alltså inte bara Islams fel att den svenska kulturen, till den grad det finns någon svensk kultur, är på väg att förlora i relevans. Och även om jag villigt erkänner att jag uppskattar jul, påsk och nyår som skäl att få umgås med mina barn, så känner jag mig inte speciellt hotad av att ledigheterna blir mindre unisona framöver.
Kommentarer
Skicka en kommentar