Mera objektifiering och sexualisering i media

Det har varit mycket objektifiering och sexualisering i media de senaste dagarna. Muslimen Omar Vinterfröjd argumenterar mot ett förbud av huvudduk i skolan, och erkänner samtidigt att det finns kvinnor som inte får välja huruvida de ska ha huvudduk eller ej. Jag kan känna sympatier med Vinterfröjd, men så skriver han:

"Tanken med slöjan är inte att sexualisera barn, ungdomar eller vuxna."

Fast sexualisering kommer från kulturyttringar, oavsett vad Vinterfröjd tycker om saken. Att det finns muslimer som anser att kvinnan ska skyla sig med huvudduk, är inte konstigare än att det finns sekulära som anser att kvinnan ska skyla sig med bikiniöverdel. Det finns många exempel på detta: Innan bikiniöverdelen var lika populär som den är idag, var kvinnobröst en mindre laddad fråga, som det gnälldes mindre om. I Brasiliens skogar lever en konservativ religiös stam där alla, kvinna som man, går med bar överkropp, utan att det bråkas om bröst. Och till detta har vi fundamentalisterna som blir genuint upprörda om deras hustru blottar håret på allmän plast, och som inte ens vill ta kvinnor i handen. Givetvis handlar det om sexualisering! I nästa mening skriver Vinterfröjd:

"Det är inte så att vi ser människor med huvudduk som extrema mål för sexhungrande män. Det är inte därför det finns huvudduk."

Nej, det är inte så sexualisering fungerar. De delar av kroppen som normalt är skylda, skapar laddning när de väl inte är det. En person som över huvudet taget aldrig nuddar en kvinna, kan finna det laddat att ta en kvinna i handen. Och så vidare. Omar Vinterfröjd kan opponera sig hur mycket han vill, han har fortfarande fel.

Sen har vi på kort tid fått två exempel på att småbarns könstillhörighet betraktas som binär och ytterst hotfull av vuxenvärlden. Djupadalsbadet bad mamman till en femårig flicka att på flickan bikiniöverdel, och på Gottsundabadet fick inte en femårig pojke bada med sin mamma under kvinnotiden. Satte Susanne Eberstein igång något när hon plockade ner Juno från riksdagens gästmatsal? Det hela får mig att tänka att det vi egentligen behöver är lite kognitiv beteendeterapi. Låt oss utsättas för sociala situationer där man har att göra med andra kön (eller könsidentiteter) där man rent av får beskåda lite hud! Det går faktiskt att komma över objektifieringen och sexualiseringen.