För att sätta detta i perspektiv, vill jag först och främst
påminna om att Gud inte finns annat som en fantasi och en föreställning hos
troende människor. Det finns absolut ingen som helst anledning att anse något
annat. Den som tror sig överleva sin egen död eller tror att Universum har en
skapare och att denne bryr sig om människosläktet, har av allt att döma fel.
Alltså, många människor har fel om väldigt mycket, och det
enda som jag kan åberopa för att fria gudstroende från anklagelsen att ha
tappat fotfästet, är att de inte är ensamma om sina föreställningar (med
sedvanliga reservationer i frågan om vad Gud tycker i olika frågor).
I ljuset av denna kunskap, hur ska vi förhålla oss till dem
som anser sig prata med utomjordingar genom sitt armbandsur? För en skeptiker,
alltså någon som bryr sig om vad som är sant eller falskt, genererar detta
exakt lika mycket respekt som gudstro: Ingen. Det är en svaghet, ett kognitivt
tillkortakommande, ett undantag i det kritiska tänkandet.
Nigerianen Mubarak Bala blev inspärrad på mentalsjukhus för
att han inte anser sig kunna prata med utomjordingar i sitt armbandsur ha
en relation med Universums skapare. När Guds MänTM ändå lyfter frågan
om sinnessjukdom, kanske det är läge att börja med att presentera evidens för
sina egna föreställningar?
Kommentarer
Skicka en kommentar