Jonas Gardell kränkte folk till höger och vänster med sitt tweet om muslimska kvinnors klädval ("enmanstält"). Vissa personer blev upprörda över generaliseringen av muslimer, andra gottade sig i att utmåla muslimer som offer i något som liknade en tävlan i politisk korrekthet. Precis som alla andra personer med förnuftet i behåll föraktar jag rasism, men jag är inte helt bekväm i att ge människor offestämplar. Och jag är definitivt inte bekväm i att göra skillnad på människor på grund av deras religion. Eller ursprung, eller hudfärg. Själv kan jag skratta gott åt s.k. rasistiska skämt så länge de innehåller en god dos av satir, speciellt om det är religiösa företeelser som angrips, och så länge de inte påminner om något som jag kopplar till rasism (notera den medvetna subjektiviteten). Är skämten lite för snälla, finns det snarare en risk för att skämten bidrar till att göra religionens närvaro till något man ska ta för givet, vilket är en tanke som jag inte är speciell